Magnus Lindberg triumferar med Södergran i London

Saxat ut Hufvudstadsbladet 10 movember 2018

Triumf att finnas till är Magnus Lindbergs första stora kör- och orkesterverk på svenska.Bild: Saara Vuorjoki

– Det har varit härligt att få skriva på sitt modersmål, säger Magnus Lindberg vars nya kör- och orkesterverk uruppförs på lördag.

Edith Södergrans (1892–1923) dikter har med jämna mellanrum inspirerat musiker i olika genrer att tonsätta texterna, men sällan har dessa tonsättningar resulterat i musik som nått utanför Finlands gränser.

På lördag kväll kan det bli ändring på saken när tonsättaren Magnus Lindbergs (f. 1958) senaste stora kör- och orkesterverk, Triumf att finnas till, uruppförs i Royal Festival Hall i hjärtat av London.

Lindberg var huskomponist vid LPO åren 2014–17 och det aktuella stycket beställdes för en festival som uppmärksammar att det på söndag har gått hundra år sedan första världskrigets slut. Uruppförandet infaller kvällen innan årsdagen för vapenstilleståndet som satte punkt för kriget den 11 november klockan 11.

– Febrilt och förbryllat funderade jag på hur kunde kan ta ställning till kriget. Det var ju ett hemskt krig, rena slakten, och jag tänkte på bland annat Wilfred Owen och Benjamin Brittens War Requiem. Men ju mer jag tänkte på saken, desto mera övertygad blev jag om att jag inte ville skriva ett rekviem eller berätta något om engelsk historia, utan lika gärna kunde gå till vår egen historia. Finland var ju lika involverat i första världskriget, säger Lindberg.

Efter moget övervägande fastnade Lindberg för att tonsätta Södergran, en av de största poeterna och första litterära modernisterna, vilket omedelbart välkomnades av beställaren. Lindberg fastnade för sju dikter ur Septemberlyran från 1918, där ”Triumf att finnas till” blev den huvudsakliga texten som återkommer i början och slutet.

Ursprungligen var verket tänkt att sjungas på engelska, men språket blev till slut svenska och de 120 sångarna i London Philharmonic Choir har övat på sitt svenska uttal sedan början av juni. Triumf att finnas till är samtidigt det första större verket som Magnus Lindberg har skrivit till en text på sitt modersmål.

– Tidigare har jag tonsatt texter på engelska, tyska, franska och till och med gammallatin efter Paavo Castréns noggranna instruktioner. Men trots att jag talar tyska, franska och engelska är det en annan sak att arbeta med sitt modersmål. Det är väldigt befriande. Sen är vissa av Södergrans ord så gammalmodiga att man får fundera på vad hon verkligen avser.

Södergran har tonsatts av flera andra tidigare. Hur förhåller du dig till dem?– Många av mina kolleger – till exempel Mikko Heiniö och Jouni Kaipainen för att bara nämna två namn – har tonsatt massor av Södergran, så det har nästan varit genant att jag inte skrivit något alls. Å andra sidan har jag haft ett problematiskt förhållande till kombinationen av text och musik. Om jag inte hade skrivit Graffiti skulle jag knappast ha vågat skriva det här stycket.

– Av kollegernas alster har jag till exempel tittat på Jouni Kaipainens Stjärnenatten. Erik Bergman skrev också en fin Triumf och Karin Rhenqvist har också tonsatt texten. Men det är en så universell och fin dikt att jag tyckte att jag vågar komma med ett eget bidrag.

Vilka av dina andra verk än Graffiti kan Triumf jämföras med?– Under övningarna sade dirigenten Vladimir Jurowski att han kom att tänka på Seht die Sonne och det kan jag gott förstå. Om Graffiti byggde på skarpa kontraster och klipp mellan vardagens olika aspekter, hoppas jag här finns ett visst lugn, som man kanske inte har förknippat med mig tidigare.

Södergran är känd i Finland och Norden, men behöver hon presenteras för publiken i London?– Den som är väldigt insatt i poesi och litteratur har nog sett namnet, och dikterna finns ju översatta i flera versioner till engelska, men annars har alltsammans varit väldigt diffust. Att hon skrev på svenska men var finländare väcker förundran, också att hon växte upp i S:t Petersburg men gick i tysk skola. I Sverige och Norden känner man ju till Södergran, men att för engelsmännen få presentera ett nytt namn som är hundra år gammalt känns lite fräscht.

Efter kvällens uruppförande vid Themsens strand spelas Lindbergs Triumf också i Lissabon och Lille. I Finland hörs verket första gången på RSO:s stora Magnus Lindberg-festival nästa höst.