Under året 2019 arbetar Uppsala Vokalensemble under ledning av Sofia Ågren med en inspelning av skivan Ljusfälten. Skivan
utgår från kompositören Matthew Petersons nyskrivna verk Ljusfälten, som är en körsvit med
tonsatta dikter av Edith Södergran. Den sista av de sex dikterna i körsviten bär namnet
”Ljusfälten” och har fått inspirera titeln till körsviten och det övriga
repertoarvalet, som är färgat av klanger ur den nordiska sommarnaturen. På skivan medverkar även nyckelharpisten Josefina Paulson, och folkmusiken möter den klassiska körtraditionen i en nyskapande
symbios. Skivan spelas in i samarbete med skivbolaget Footprint Records.
Om
du vill veta mer om projektet kan du i filmlänken nedan höra
kompositören berätta om verket samt ta del av några lyssningsexempel: https://vimeo.com/309921119/7728b7591f
Du har också möjlighet att stötta projektet via Kickstarter eller körens hemsida. Alla bidrag mottages tacksamt!
Magnus Lindbergs tonsättning av Edith Södergrans dikt Triumf att finnas till uruppfördes i London i november 2018. Samma verk framförs första gången i oktober 2019 i Finland. Samarbetet mellan RSO och Magnus Lindberg har pågått under nästan fyrtio års tid och orkestern har uppfört nästan alla hans orkesterverk. I festivalprogrammet i oktober 2019 ingår Triumf att finnas till för kör och orkester.
Stjärnfångerska! –
din håv är glitterfull
av gudabrak
och döda blommors prassel.
Ofödd såg du allt;
sjuk botade du friska.
Ingen avlade diktmygg som du:
livslevande,
blodsugande.
(Stenkol, 1927)
Vid sällskapets extra föreningsmöte 1.2.2019 kunde Olga Engfelt från Sverige väljas till ny ordförande för Edith Södergran-sällskapet.
Här följer presentationen:
Det var inte någon slump som har lett mig till Edith Södergran-sällskapet utan ödets vackra mönster som innefattar öst och väst, Ryssland och Finland. Liksom Södergrans liv rör mitt liv sig i olika baltiska miljöer: min hemstad Jaroslavl som ligger i det centrala Ryssland, Stockholm där jag har bott med min familj, min man och mina två barn, i tio år, och Finland där jag har gjort mina doktorandstudier.
Mitt livs första 27
år har jag bott i Ryssland, där jag har varit verksam som forskare
och universitetslektor. Året 2008 har kärleken lett mig till
Sverige som har blivit mitt nya hem. Svenska har blivit mitt andra
språk och nyckeln till den finlandssvenska litteraturens spännande
värld. Genom ödets lyckliga nyck har jag hamnat som doktorand i
Åbo Akademi, där jag har disputerat en avhandling om Oscar Parland
året 2018. Mitt liv är alltså ett evigt gränsöverskridande och
en pendelrörelse mellan språk och kulturer. Det är kanske därför
känner jag igen mig i Ediths mest melankoliska rader som beskriver
längtan efter ett land som icke är.
Edith
Södergran-sällskapets viktigaste mål ser jag i att främja den
konstnärliga och vetenskapliga verksamheten som kretsar kring
diktarinnans liv och författarskap. Sällskapet ska stödja de
poeter, musiker och forskare som vill skapa och arbeta vetenskapligt
med Södergrans litterära arv. Ediths dikter är den outtömliga
inspirationskällan för nya tankar och läsningar. Därför är en
av sällskapets uppgifter att arrangera poesikvällar i Ediths anda
som skulle locka litteraturälskande människor.
Läs Anna Dönsbergs artikel på Yles hemsida under rubriken Kultur och nöje
Författaren som översätter Södergran till kurdiska: ”Jag blev förälskad i henne och hade gett hela min förmögenhet för att rädda hennes liv”
När Firat Cewerî besöker Finland för att tala om Edith Södergran möts han av begeistrade landsmän. Firat Cewerî är kurd, författare, journalist och översättare och hans böcker utkommer på kurdiska, turkiska, persiska, tyska och svenska.
Kurdiskan är hans språkliga hemland. Kommen från ett land som inte
finns, nämligen Kurdistan, har han översatt Edith Södergrans diktsamling
Landet som icke är.
Översättningen av Södergrans texter ingår i det han vill ge tillbaka
till det land och det språk där han tillbringat sitt vuxna liv, nämligen
Sverige.
Litteratur istället för politik
När militären höll på att ta makten i Turkiet 1980 var Cewerî en
tjugoårig revolutionär. Som så många andra marxist-leninister och
vänster. Då han ”drabbades av skrivandets virus”, övergav han politiken
och koncentrerade sig på litteratur. Men även det var riskfyllt eftersom
han ville skriva på kurdiska.
— Jag började skriva i tidig ålder och i tonåren skrev jag poesi. Att
skriva poesi och att skriva på kurdiska var som att leka med elden. När
militären var på marsch beslöt jag mig för att bege mig någonstans för
att kunna skriva på kurdiska.
Dikter som droger
— Det var inte fråga om att man inte fick skriva politiska texter på
kurdiska. Nej, även om man skrev kärleksdikter var det som att ha
narkotika på sig. Tänk er om finlandssvenskar inte fick skriva på
svenska utan polisen skulle göra razzior för att få fast författare.
När Firat Cewerî kom till Sverige bar han med sig dikter han skrivit.
För att kunna smuggla ut dem hade han memorerat dem. Bara titeln på
dikterna hade han skrivit upp för att inte glömma bort dem. När han kom
till Sverige stängde han in sig i ett rum och skrev ned de dikter han
hade skrivit redan i Turkiet.
— När jag satt och skrev i Stockholm och hörde röster eller ljud utanför trodde jag att det var polisen. Så rädd var jag.
Den första boken kom ut 1980 och sen dess har han i snitt översatt
eller skrivit en bok per år, snart 40 böcker, förutom tidskrifter och
artiklar.
Röst åt de fängslade
Cewerî har själv aldrig suttit i fängelse. Men i sina böcker ger han
röst åt landsmän som varit fängslade. Hade han stannat kvar i Turkiet
hade han sannolikt blivit arresterad och suttit tiotals år i fängelse.
— Alla mina kompisar, oavsett om de är kurder eller turkar, har
suttit i fängelse och blivit torterade. När de berättat om sina
upplevelser i fängelse har jag lyssnat. Det händer att när jag lyssnar
på någon som suttit 15 år i fängelse så gråter han efter två minuter.
Det är trauman som kommer ut. De blir mina romankaraktärer.
Karta över Kurdistan
Bild: (c) Peterhermesfurian | Dreamstime.com
Vad betyder det för dig att vara kurd?
— Egentligen har den kurdiska identiteten varit förbjuden som den är
nu. Men i sig spelar det ingen roll för mig. För jag är emot all
nationalism och rasism. De finns även kurder som försöker vara
nationalister, men för mig spelar det inte så stor roll faktiskt.
— När jag började skriva var min turkiska mycket bättre än kurdiskan,
fast den är mitt modersmål. Alla böcker vi läste i skolan var på
turkiska.
— Jag kunde skriva på turkiska som många andra turkiska författare
som är kurder. Som Yasar Kemal, en av Turkiets mest framstående
författare. Han är kurd, men skrev på turkiska.
Kurdisk litteratur förbjöds
1923 bildades den turkiska republiken och 1928 övergick turkarna från
det arabiska alfabetet till det latinska. Då förbjöds all litteratur
skriven på kurdiska för den var skriven med arabiskt alfabet.
Turkarna transkriberade sin litteratur till latinska bokstäver och det växte upp en helt ny generation som skrev på turkiska.
Eftersom all klassisk litteratur på kurdiska var förbjuden och ingen
ny fick skrivas har tre generationer kurder växt upp utan någon
litteratur på sitt modersmål. Ända från att republiken bildades fram
till år 1979 har det kommit ut två böcker, en diktsamling och en
novellsamling.
— Båda författarna flydde också till Sverige. Så min bok blev den tredje. Den hette Dom angriper oss. Den var lite politisk, men innehöll kärlek också.
Firat Cewerî ville skriva på kurdiska för de miljoner kurder som
finns runtom i världen. Han hade växt upp med språket och den rika
kurdiska muntliga traditionen med berättelser, sagor och sånger.
Redan på 1100-talet började man skriva på kurdiska. Klassisk kurdisk
litteratur skrevs på 1400 och 1500-talen, samtidigt med de persiska
poeterna Khayyam och Saadi.
Förutom att Cewerî skriver egna böcker på kurdiska översätter han också rysk och svensk litteratur till kurdiska.
— Jag är författare och skrev innan jag började översätta, men varje
gång jag läste en bok som jag tyckte om tänkte jag: Varför finns den här
inte på kurdiska? Och så började jag själv översätta.
— Det var tack vare Sverige jag kunde börja skriva på kurdiska och
jag vill tacka landet genom att översätta svenskspråkiga böcker.
Numera finns det mänskor som översätter till kurdiska, men då var de få. Cewerî började med Emil i Lönneberga som Astrid Lindgren också själv tyckte mycket om och fortsatte sedan med andra barnböcker.
— Även om Emil utspelar sig för hundra år sen finns det sådana
karaktärer bland kurdiska barn. När man översätter glömmer man bort om
det är en svensk, eller en småländsk eller vilken kurdisk pojke som
helst.
En plattform för den kurdiska diasporan
I Sverige prenumererade Firat Cewerî på tidskrifter som Bonniers Litterära Magasin och finlandssvenska Horisont
Från 1992 gav han ut en tidskrift på kurdiska som var partipolitiskt
obunden och innehöll noveller, poesi, konst och översättningar från
världslitteraturen. Kurdiska författare från hela världen medverkade.
Tidskriften hette Nûdem, som betyder Ny tid. Ny tid är på
kurdiska Dema nû, men Cewerî vände på det till Nûdem. Numera finns det
hundratals kurdiska flickor som heter Nûdem. Det gläder honom.
Edith Södergran
Bild: SLS Svenska Litteratursällskapet i Finland
Edith Södergran och Firat Cewerî möttes redan för 25 år sen när han översatte dikten Tre systrar
till sin tidskrift. När han fördjupade sig i hennes författarskap slogs
han av hur modern hon var fast hon skrev för etthundra år sedan.
— När hon skrev sina dikter saknade kvinnor rösträtt i de flesta europeiska länder. Hon är så aktuell!
— Jag var mycket påverkad av Vladimir Majakovskij när jag var ung och
tänkte på att de hörde till samma generation. Södergran var mycket
influerad av futuristerna.
Södergrans Landet som icke är , på kurdiska
Bild: Firat Cewerî
Hur kom det sig att du valde den postuma diktsamlingen Landet som icke är?
— Jag tyckte att namnet passade så bra till den kurdiska utgåvan. Den
svenske diplomaten Ingmar Karlsson skrev en bok som heter Kurdistan,
landet som icke är. Det är en politisk bok om Kurdistan – landet som
åtminstone för Turkiet, Syrien, Irak och Iran inte existerar.
Det är speciellt en dikt som du säger att kurdiska kvinnor har tagit till sig?
När kurdiska kvinnor kämpade mot den terroristiska islamistiska organisationen ISIS blev de inspirerade av Violetta skymningar.
När jag översatte den hörde jag nästan hur de tappra kvinnorna fick mod
att kämpa mot de islamistiska kämparna. Till saken hör att om de
islamistiska soldaterna dödas av en kvinna blir de inte martyrer och
kommer inte till paradiset.
— Södergrans livsöde var tragiskt. För mig var hon ett underbarn som
kunde sju språk och skrev på tre – fyra. Tyvärr drabbades hon av
tuberkulos. När jag hörde om henne och läste henne så blev jag faktiskt
förälskad i henne och skulle ha satt hela min förmögenhet på att rädda
henne. Så tänkte jag verkligen!
Kommer du att fortsätta ägna dig åt Edith?
— Mina romankaraktärer väntar nu otåligt på att jag ska skriva eget
en tid. Men jag kommer att översätta allt av Edith till kurdiska och jag
ska marknadsföra henne också på turkiska.
Hurdan är situationen för kurdisk litteratur i dagens Turkiet?
Kurdiska är fortfarande inte undervisningsspråk i Turkiet. Cewerî
och andra kurdiska författare skriver på ett språk man inte läst i
skolorna. Då är det som ett främmande språk för kurderna.
— Kurdiskan är inte förbjuden, som den var när jag var ung. Men i
Turkiet är det är fortfarande enmansstyre. För tre-fyra år sen fanns det
lite hopp men nu finns det ingen opposition. Det är Erdogan som styr
och bestämmer. Men det finns fortfarande verksamma kurdiska förlag som
ger ut böcker fast det är svårt!
Bandet KLOT med kusinerna Saga och Emilia har släppt en singel och en musikvideo som baseras sig på Edith Södergrans dikt ”Vad är imorgon?” ur Septemberlyran, 1918.
Vad
Är Imorgon” har en spännande musikvideo som är producerad tillsammans
med dokumentärfilmaren Micah Garen, där också Edith finns med på vissa
ställen. Singeln är producerad
med Andreas Söderström i Stockholm november 2018. Finns tillgänglig på
Soundcloud och Youtube och snart på Spotify.
”Ediths dikter har följt oss nära inpå livet sedan hon kom till oss av en slump. Det kändes som om vi själva hade skrivit det vi läste, att det var 100 år sedan kändes otroligt, som att ha mött en tvillingsjäl i en annan tid. Därför är det extra kraftfullt att för oss ge ut den sången just nu, i tiden och rymden, för att få skapa och möta Edith. Musiken vi gör är skapad helt av oss och i just denna låten är texten en sammanskapelse med inspiration från Edith och vår egen poesi.
Vi, Saga och Emilia är kusiner och uppvuxna tillsammans i Stockholm och har rest runt med vår musik och spelat hela livet tillsammans. Vi är 22 år vardera och har en EP på Spotify som heter ’Stormblick’. I KLOT samarbetar vi ofta med andra musiker och konstnärer. Vi finns på www.facebook.com/klotmusic, instagram #klotklotklot ”
På de nya skivorna tolkar Anna Kruse dikter av Edith Södergran
Anna Kruse, född i Sverige, är en svensk-dansk jazzsångerska.Anna Kruse utbildade sig på Ingesunds Musikhögskola och på Københavns Rytmiske Musikkonservatorium. Hon skivdebuterade 2009 med Lyckokatt, sånger baserade på dikter av Edith Södergran.
– Det har varit härligt att få skriva på sitt modersmål, säger Magnus Lindberg vars nya kör- och orkesterverk uruppförs på lördag.
Edith Södergrans (1892–1923) dikter har med jämna mellanrum inspirerat musiker i olika genrer att tonsätta texterna, men sällan har dessa tonsättningar resulterat i musik som nått utanför Finlands gränser.
På lördag kväll kan det bli ändring på saken när tonsättaren Magnus Lindbergs (f. 1958) senaste stora kör- och orkesterverk, Triumf att finnas till, uruppförs i Royal Festival Hall i hjärtat av London.
Lindberg var huskomponist vid LPO åren 2014–17 och det aktuella stycket beställdes för en festival som uppmärksammar att det på söndag har gått hundra år sedan första världskrigets slut. Uruppförandet infaller kvällen innan årsdagen för vapenstilleståndet som satte punkt för kriget den 11 november klockan 11.
– Febrilt och förbryllat funderade jag på hur kunde kan ta ställning till kriget. Det var ju ett hemskt krig, rena slakten, och jag tänkte på bland annat Wilfred Owen och Benjamin Brittens War Requiem. Men ju mer jag tänkte på saken, desto mera övertygad blev jag om att jag inte ville skriva ett rekviem eller berätta något om engelsk historia, utan lika gärna kunde gå till vår egen historia. Finland var ju lika involverat i första världskriget, säger Lindberg.
Efter moget övervägande fastnade Lindberg för att tonsätta Södergran, en av de största poeterna och första litterära modernisterna, vilket omedelbart välkomnades av beställaren. Lindberg fastnade för sju dikter ur Septemberlyran från 1918, där ”Triumf att finnas till” blev den huvudsakliga texten som återkommer i början och slutet.
Ursprungligen var verket tänkt att sjungas på engelska, men språket blev till slut svenska och de 120 sångarna i London Philharmonic Choir har övat på sitt svenska uttal sedan början av juni. Triumf att finnas till är samtidigt det första större verket som Magnus Lindberg har skrivit till en text på sitt modersmål.
– Tidigare har jag tonsatt texter på engelska, tyska, franska och till och med gammallatin efter Paavo Castréns noggranna instruktioner. Men trots att jag talar tyska, franska och engelska är det en annan sak att arbeta med sitt modersmål. Det är väldigt befriande. Sen är vissa av Södergrans ord så gammalmodiga att man får fundera på vad hon verkligen avser.
Södergran har tonsatts av flera andra tidigare. Hur förhåller du dig till dem?– Många av mina kolleger – till exempel Mikko Heiniö och Jouni Kaipainen för att bara nämna två namn – har tonsatt massor av Södergran, så det har nästan varit genant att jag inte skrivit något alls. Å andra sidan har jag haft ett problematiskt förhållande till kombinationen av text och musik. Om jag inte hade skrivit Graffiti skulle jag knappast ha vågat skriva det här stycket.
– Av kollegernas alster har jag till exempel tittat på Jouni Kaipainens Stjärnenatten. Erik Bergman skrev också en fin Triumf och Karin Rhenqvist har också tonsatt texten. Men det är en så universell och fin dikt att jag tyckte att jag vågar komma med ett eget bidrag.
Vilka av dina andra verk än Graffiti kan Triumf jämföras med?– Under övningarna sade dirigenten Vladimir Jurowski att han kom att tänka på Seht die Sonne och det kan jag gott förstå. Om Graffiti byggde på skarpa kontraster och klipp mellan vardagens olika aspekter, hoppas jag här finns ett visst lugn, som man kanske inte har förknippat med mig tidigare.
Södergran är känd i Finland och Norden, men behöver hon presenteras för publiken i London?– Den som är väldigt insatt i poesi och litteratur har nog sett namnet, och dikterna finns ju översatta i flera versioner till engelska, men annars har alltsammans varit väldigt diffust. Att hon skrev på svenska men var finländare väcker förundran, också att hon växte upp i S:t Petersburg men gick i tysk skola. I Sverige och Norden känner man ju till Södergran, men att för engelsmännen få presentera ett nytt namn som är hundra år gammalt känns lite fräscht.
Efter kvällens uruppförande vid Themsens strand spelas Lindbergs Triumf också i Lissabon och Lille. I Finland hörs verket första gången på RSO:s stora Magnus Lindberg-festival nästa höst.
